för jag går nu...

Stegen jag tog blev flera
I takt med hjärtats slag
Men vägen ledde aldrig hem
Jag fylldes ut av längtan
Med varje andetag
Och skulden blev min bästa vän

Ensam är stark, ja man säger ju så
Men varför är det då så svårt att gå.

du kanske har sett men aldrig förstått

Och jag orkar inte längre så snälla håll mig hårt baby


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0