så när allting blir svart blickar jag uppåt mot en stjärna i en annan galax.

Jag menar , ja kan berika hur ödet leder oss fram för när som helst kan döden ge dig sin hand och allt som du åstadkommit bara rinner iväg jag minns det så väl, ville så mycket men ingen var där för mig som dom borde ha varit så jag tog penna och papper och skrev ner orden som vanligt. Det är klart jag visar dom sen vi satte seglen i topp som ett vikingaskepp. Allt jag har gjort i mitt liv, alla timmar och svett och sveda aldrig lätt och inte veta om man inte sett det redan. Men hur som helst jag tar dag för dag, inget för givet carpe diem men lever livet tack för tiden.