Skrev just ett otroligt omoget inlägg men tog bort det, ska inte skämma ut min familj allt för mycket, inte deras fel att min humor är fuckad. jag får fnissa för mig själv istället ...
sitter och lyssnar på musik och har världenssuraste pojkvän.. han skrek och vräkte ut sig ord så att han somna efteråt , hah jaja inte är det lätt, hoppas han är på bättre humör när han vaknar eftersom ja redan har släppt det där.. det är nog musiken som gör de.

saknar en gammalvän gör jag också.. eller vän och vän(?) vi kallar den vän.
så mycket man tar förgivet, så många man tror alltid ska finnas där och komma tillbaka och så fel man alltid har..gör mig galet frustrerad ... ni vet den där känslan av att man inte kan göra nånting , orden spelar längre ingen roll.. bara att inse att det inte går att rädda, glömma och gå vidare, även om tiden inte läker några sår.

bjusssar er på den här ,njuut