Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt

Jag känner mig som igår, uppgiven, förtvivald,frånvarande ?
Vet inte vad som händer, allt känns meningslöst av någon anledning.
vad ska finnas i ens liv för att man nån gång ska vara lycklig till tusen, har en pojkvän som jag älskar mer än allt, har världens bästa vänner, och några mindre bra men aldrig ska man vara tillräcklig ? är less, less på att inte kunna vara tillräcklig. hur mycket man än ger krävs alltid mer. jag ger inte bort mitt hjärta till vem som helst, men när det händer blir man krossad. svor på gud att aldrig mer tvingas ner på botten. livrädd för att bli lämnad.

Aja jag antar att det är en sån här dag då allt bara känns fel. Ska iallafall inte låta mitt humör gå ut över någon annan.


det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt