ibland inser man att man inte känner människor så bra som man tror att man gör , men det spelar inte någon roll längre. för jag är glad, faktiskt!  håller mig till människor som står för allt dom säger och inte kommer och säger att man aldrig ställer upp, aldrig gjort nånting eller sånt skit snack som alla ändå vet är sant.  märker vilka som är dom äkta vännerna. och vilka som bara vill tömma en på information för att sedan kunna snacka vidare. Ångrar ingenting av det år jag fick.. önskar allt hade kunnat gå lite bättre bara, slutat på ett bättre sett kanske, om det ens har slutat...  söker mig till människor som får mig Att må bra och även om det bara är förtillfället hjälper det faktiskt! har kommit så långt att jag kan skratta åt det hela nu, skratta åt er, skratta åt allt , samtidigt som jag tycker så jävla jävla synd om dig, er , oss. att man måste trycka ner andra, att man måste förstöra någon så mycket för att i slut ändan är de du själv som är svag, till och med svagare. men det är inte jag som ligger och gråter på natten längre, för jag är stark, starkare än vad du tror. jag önskar att jag fick leva det här livet med dig, jag vill leva det här livet med dig men inte med den person som du blivit, har offrat blod svett och tårar för dig , och allt man får tillbaka är ord om hur äcklig man är, därför går jag nu. jag kan hitta nån som uppskattar allt jag gör, kanske det finns nnågon som tycker att jag är mer eller mindre tillräcklig. och jag hoppas med hela mitt hjärta att du får vara lycklig, att du får de liv du alltid velat ha. och det menar jag. hoppas du träffar någon som verkligen kan få dig att vara dig själv dygnet runt, nån som får dig att inse vad som väger mest i slut ändan. och jag hoppas din nya gör dig glad. tydligen gladare än vad jag lyckats med iaf. men bara så du vet, jag förlåter dig , för allt du någonsin har gjort mot mig , jag förlåter dig. och nu går jag vidare... förlåt.
jag älskar dig, nu och föralltid.