ja, jag går nu

trött, sviken, förkrossad, äcklad, glad och allt annat man kan känna... dock mindre bra saker.
men nu vet jag vars du står, och jag vet att vi nu inte har nånting osagt. för så här skulle det aldrig bli, men jag vill alltid ditt bästa, hoppas den personen gör dig lyckligare än vad jag lyckats med. och jag inser mer än förr att jag aldrig kommer vara tillräcklig. och nu har jag inget mer att säga för tillfället...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0